Urtid är ett företag helt ägnat det mekaniska uret.

Hösten 2005 skrev jag denna artikel i min Blogg.


Jag petar fram posten, eftersom jag fortfarande tycker den aktuell. Naturligtvis har en del siffror förändrats under åren sedan 2005...


Urets 400-åriga historia.

Mekaniska portabla ur har utvecklats under 400 år. Den första urmakarorganisationen bildades år 1601 i Genève. 60 år tidigare hade den schweizisk/ franske reformatorn Jean Calvin bannlyst bärande av smycken. Plötsligt stod alla guldsmeder och juvelerare utan arbete, vilket tvingade in dem i ett nytt oberoende hantverk - urmakeriet.

De flesta idéer och principer som ligger till grund för dagens mekaniska urverk har flera sekler på nacken. Bland annat idén till det automatiska uppdraget som framfördes redan 1770 av en A-L Perrelet. Denna Perrelet var före sin tid och idén låg på is tills armbandsuret blev populärt på allvar efter första världskriget. (Hittills var de flesta ur fickur.) Det moderna rotorsystemet utvecklades och patenterades av Rolex. Dåvarande tekniske chefen Emile Borer, införde systemet i modellen Oyster Perpetual 1931. Perpetual kommer från det franska ordet perpétuel som betyder ständig, ihållande, evig.

Centrum för dagens urtillverkning ligger alltjämt i Schweiz och speciellt i Juraområdet. Det var dock inte långt ifrån att den schweiziska urindustrin gick i graven under mitten av 70-talet. Dels gick världsekonomin igenom en djup kris och dels höll urindustrin på att falla på eget grepp.
Centre Electronique Horloger (CEH) i Neuchâtel i Schweiz utvecklade 1967 världens första Quartz-styrda armbandsur (Beta 21 modulen). Det visade sig strax att schweizarna gjort sig själv en björntjänst. Elektronik fanns det fler i världen som behärskade och det till och med bättre och effektivare. Det tog inte många år innan quartzuren massproducerades i Japan och Fjärran Östern till en mycket ringa penning. (Idag går det att köpa väl fungerande quartzurverk för under 10 kronor!)

I mitten av 70-talet var de flesta ekonomiska analytiker enade om att den schweiziska urindustrin var dödsdömd. Ironiskt nog på grund av quartz urverket och den elektroniska revolutionen, i kombination kris i ekonomin. 60000 män och kvinnor i branschen blev, nästan över natten, av med sina jobb. Gamla fina märken gick i graven och endast tillverkare av de finaste uren i premiumklassen höll sig hjälpligt flytande.

Branschen av idag.

Hur mår den schweiziska ur-branschen idag? Branschen är idag vad den var igår, en av den viktigaste schweizisk ekonomi, enligt Federation of the Swiss Watch Industry FH. Än mer anmärkningsvärt är att branschen under de senaste 5-6 åren har tagit en ledande position bland landets mest framgångsrika industrier. Varje år överträffas fjorårets export. Branschen har gått från att 1986 exportera för 4,3 miljarder CHF till 11.1 miljard för året 2004. (Källa: Federation of the Swiss Watch Industry FH)

Riktigt som förr är det nog inte ändå. Faktiskt är det inte alls som förr.
En bransch som sedan tidernas begynnelse bestod av små eller lite större oberoende familjeföretag, som gått i arv från generation till generation, har idag en helt annorlunda ägarstruktur. Fyra stora aktörer äger det mesta inom branschen idag*.

På gott eller ont?

Intressant att notera är att koncentrationen av ägandet pågått som mest intensivt under de senaste 10 åren. Ett tecken på att det finns gott om riskvilligt kapital. Och en lukrativ marknad.
Om branschens nuvarande ägarstruktur är på gott eller ont kan naturligtvis diskuteras.
De fyra storägarna är alla mycket noga med att framhålla vikten av att deras varumärken bevarar sin särprägel och sina värdegrunder. Vilket faktiskt stämmer anno 2005. Onekligen tillverkas och utvecklas idag fantastiska armbandsur i premiumklassen ( + 20.000:- och uppåt). Frågan är bara hur det blir med det när konjunkturen vänder nedåt på allvar en dag? Ägarna har inte gått in i branschen för att idka välgörenhet precis och risken är, som jag ser det, uppenbar att industrin av lyxur åter igen så småningom får genomlida en kollaps som den på 70-talet.

De sanna hjältarna.

Som jag nämnde i inledningen bildades den första organisationen för urmakare i Genève året 1601. Hundra år senare var Genève “överbefolkat” av talangfulla urmakare med behov av lämplig arbetskraft, vilket var en bristvara i Genève.
Lämplig arbetskraft hittade man däremot i Jura regionen där många fattiga bergsbönder var i behov extrainkomster. Speciellt under de långa och hårda vintrarna var behovet av inkomster stort då ju ändå jordbruket och boskapsskötseln gick på lågvarv. Så flera av urmakarna från Genève slog sig ner i de små byarna i Jura och placerade ut en maskin och lite verktyg här och där hos bönderna i området. Så småningom när tillverkningen genererade pengar kunde urmakarna investera i allt modernare tillverkningsmetoder och så småningom också bygga fabriker i byarna. På så sätt har byar och småstäder såsom La chaux-de-fonds, Grenchen, Bienne, Schaffhausen med flera blivit betydande centra inom horologin.

Många av de bönder som under vintrarna drygade ut sin hushållskassa med urmakeri blev skickliga yrkesmän, mycket tack vare att sysslan gick i arv från generation till generation. Några av dessa övergav snart jordbruket för att helt ägna sig åt urmakeri. Många fina klassiska märken har sitt ursprung i sådana familjer. Bland annat Hasler & Co i Tramelan som idag tillverkar våra Davosa ur.

Urtid vill värna om de oberoende tillverkarna.

Man kan utan större överdrift påstå att det pågår en kontrarevolution till det mekaniska urets fördel. Är det något man kan tacka dagens storägare av den schweiziska urindustrin för, så är det deras förmåga att återupprätta det mekaniska urets ställning gentemot massproduktion av billiga quartzur.
Den uppmärksamhet och återvunnen uppskattning som dessa fantastiska minimaskiner alltmer återigen får, öppnar upp marknaden även för mindre och oberoende tillverkare. Det är sådana företag Urtid aktivt väljer att företräda.
Företag som i mångt och mycket ligger i linje med gamla tiders traditioner och värdegrunder inom branschen. Majoriteten av våra leverantörer är familjeföretag som förts vidare från generation till generation. Deras främsta marknadsföring utgörs av excellent kvalité på produkterna i kombination med en svårslagen prisvärdhet. Nöjda ägare, som uppskattar produkterna och kommunicerar detta till sin omgivning, är deras bästa annonsmedium.

Nytt prissegment för svenska marknaden.

Armbandsur är en unik produkt på många sätt. Nästan alla människor i världen äger en eller flera ur. Priset för ett armbandsur sträcker sig från cirka 20 kronor, eller mindre för ett quartzur, upp till 3-5 miljoner kronor, eller mer, för exempelvis en Zenith Grande Class Traveller Répétition Minutes med 46 funktioner. Eller en Vacheron Constantin La Tour de l'Ile för 13 miljoner kronor!
Urtid specialiserar sig på mekaniska kvalitets ur tillverkade i Europa av oberoende tillverkare i prisklassen från cirka 2500 kronor upp till den nivå de kända premiumtillverkarna har placerat sina enklare modeller.
Enkelt uttryckt är Urtid det enda alternativet i Skandinavien mellan segmenten billigt & massproducerat och dyrt & exklusivt!

Urtids sex punkter till fördel för det mekaniska uret:

• Mekaniska ur ger oss en helt ny upplevelse. Som ägare av ett mekaniskt ur ansvarar du själv för att det är uppdraget. Lyssna till ljuden i urverket. Studera de hundratals olika delarna inuti. Lär om märkets historia samt om männen och kvinnorna som står bakom det. Allt detta är en del av en fascinerande upplevelse man inte får av ett quartzur.

• Mekaniska ur handlar inte bara om att åstadkomma ett så exakt ur som möjligt. Hantverksskicklighet, estetik och tradition spelar en stor roll. För att uppnå precision krävs noggrannhet i konstruktion såväl som minutiös skicklighet vid monteringen. Drivverket i ett mekaniskt ur utsättes för konstant belastning av en spänd fjäder. Av den anledningen behöver kugghjulen i ett mekaniskt ur hålla avsevärt högre precision och finish än i ett batteridrivet quartzur vars mekanik inte belastas konstant.

• Mekaniska ur är tillräckligt exakta och robusta för vardagslivet, samtidigt som de appellerar till våra mer känslomässiga sidor.

• Nästan alla ur med samlarvärde är mekaniska. Dessa små maskiners, nästan ibland magiska dragningskraft, väcker samlaren inom oss. Prisbilden är smått unik eftersom det går att köpa samlingsvärda ur från någon hundralapp upp till mångmiljonbelopp. Möjligheterna att börja samla på mekaniska ur är alltså goda utan att spränga privatekonomin.

• Quartzur är ett bra och precist verktyg för att mäta tiden, men saknar personlighet. Dessutom innehåller quartzuret ett litet batteri som dels behövs bytas ibland och ofta innehåller miljöfarliga ämnen.

• Mekaniska ur bidrar till mervärde. De slår an på vår humanistiska ådra och för oss närmare livets mening. På så sätt blir vi också en aning unika i en alltmer automatiserad och standardiserad värld.

*De fyra stora.

• Richemont International SA äger bland annat IWC, Vacheron Constantin, Panerai, Jaeger-Le Coultre, Cartier, Mont Blanc, Baume & Mercier, Piaget och sist men inte minst tyska Lange & Söhne.
  Richemont specialiserar helt på lyxartiklar, men krafsar man lite på fernissan upptäcker man snart att det ligger pengar från tobaksindustrin i botten av kassakistan.

• Swatch Group äger bland annat Omega, Blancpain, Longines, Brequet, Mido, Tissot, Certina, Glashütte Original och icke minst urverkstillverkaren ETA.
  Swatch Group omsatte över 4 miljarder CHF för 2004! Bra jobbat av ”Mr Swatch”, Nicolas G. Hayek, som gav sig in i branschen så sent som på början av 1980-talet. 1983 lanserade Herr Hayek Swatch som framför allt var och i viss mån är en av de viktigaste grundstenarna till imperiet.

• Sowind Group äger Daniel JeanRichard och Girard-Perregaux.
  Sowind group, är i privat ägo tillhörande Dr. Luigi "Gino" Macaluso.

• Group LVMH (Louis Vuitton/ Moët-Henessy) äger TAG-Heuer och Zenith.
  Är precis som Richemont helt inriktat på lyxartiklar men även vin och sprit.

© Mikael Jakobsson
Urtid.com
info@urtid.com